Jag hatarhatarhatarhatarhatar dig

jag fattar inte att ord från dig som jag hatar mest av allt just nu
kan göra mig så svag
kan suga orken ur mig att jag inte ens orkar äta
och jag älskar mat
men jag har ingen ork kvar
kan få mitt hjärta att gråta och mina ben vika sig
som kan få mina kinder att bli våta, även ifall du är en människa som inte borde finnas,
Jag fattar inte att dina ord har en sån stor påverkan på mig, men det har dom, och jag fattar inte varför
för det du har sagt om mig skulle jag lika väl kunna sagt till dig
för du ljuger och överdriver
och jag har nu insett hur jävla lik du är dom där, dom där som du hatar och verkligen inte vill va som
du är som dom.
att du bara kan fortsätta såhär?
fattar inte du att du snart kommer stå ensam kvar?
det är allt för många som har sagt det, som har lämnat dig
men du är blind
du fattar inte att det dom sagt är sanning
jag skulle sagt det till dig, om det inte vore för att jag va feg och inte visste vad jag gjorde
men fatta nu att jag vill säga det till dig . men du kommer inte lyssna på mig, för det jag säger går ändå bara in igenom ena och ut i det andra örat.
Jag tvivlar ens på om du hade lyssnat innan, då jag kanske hade stor inverkan på dig, eller va du bara så jävla egocentrisk att mina ord inte ens hördes?
Jag hatar dig .

Någon gång kommer du sitta lika ensam och berövad som jag.


"/

hejhopp

är du en av dom som önskar att du satt på ett tåg
påväg mot nya äventyr påväg mot nya vänner och ny kärlek
men som ändå är för feg för att ens våga tänka tanken för länge
som tror att drömmen ska synas i dina ögon
och tror att folk ska trampa ner den tills den inte längre syns

men som ändå håller drömmen tänd i smyg
så att du kan plocka fram den när alla ögon är släckta

Vart tar ni alla vägen i slutet av dagen?
vad har ni för tankar när solen gömmer sig bakom månen
och inte längre syns, och inte längre känns?
vad händer när ytan spräcks och man blottas ända ner till hjärtat?
då man tvingas älta i gammla känslor och drömmar som omöjligt blir uppfyllda
som omöjligt blir uppfyllda


är du en av dom som ligger vaken i vad som känns en evighet
för att du ska känna dig säker att ondskan inte väntar bakom din dörr
som vill vara säker att slagen är dämpade för natten
men som ändå vet att dom kommer tillbaks på morgonen
som vet att vart du än springer och vart du än flyr
så finns det allting något spår efter din förtvivlade själ

Vart tar ni alla vägen i slutet av dagen?
vad har ni för tankar när solen gömmer sig bakom månen
och inte längre syns, och inte längre känns?
vad händer när ytan spräcks och man blottas ända ner till hjärtat?
då man tvingas älta i gammla känslor och drömmar som omöjligt blir uppfyllda
som omöjligt blir uppfyllda

är du en av dom som tycker att morgondagen lika väl kan vara gårdagen
som strosar runt i samma bana året in och året ut
som tycker att livet går på raka hjul som aldrig svänger och aldrig går fort
du ser allt kantigt i svart och vitt och allt går runt som en sluten cirkel
då man känner att tiden står still även fast den flyger iväg
är du en av dom som vandrar levande död?

Vart tar ni alla vägen i slutet av dagen?
vad har ni för tankar när solen gömmer sig bakom månen
och inte längre syns, och inte längre känns?
vad händer när ytan spräcks och man blottas ända ner till hjärtat?
då man tvingas älta i gammla känslor och drömmar som omöjligt blir uppfyllda
som omöjligt blir uppfyllda

// NellieBergdahl


hemsk dröm

"jag hade precis kommit in igenom dörren då jag såg en man stå utanför mitt fönster med ryggen vänd mot mig, och eftersom att vi bor på högsta våningen blev jag riktigt chockad. Men jag tog det ändå inte så seriöst utan gick fram till fönstret och knackade på det lite. Mannen svarade inte, han vände sig inte ens om utan han gick där fram och tillbaka på fönsterbrädan. Min syster kom plötsligt in i rummet och såg också mannen, även hon knackade på rutan men fick heller inget svar. Då försökte jag gå lite närmare för att urskilja ett ansikte. Jag försökte förgäves att knacka på rutan så han skulle vända sig om i åtminstone en sekund, men han ignorerade mig helt. När han gick där fram och tillbaka hann jag se profilen av mannen- det var min pappa. Han såg grubblande ut och tittade ut över kanten då och då. Jag och min syster stod oförstående men jag började ana något hemskt. Pappa lutade sig över kanten, sträckte utan armarna men gick sedan tillbaks till en stadig position. Min syster skrattade men jag, jag blev allt mr och mer förtvivlad- min pappa höll på att begå självmord mitt framför mina ögon. Jag grät så tårarna sprutade men min syster hon bara flinade, jag undrar om hon förstod vad som höll på att hända. Jag gick bak fler gånger för att inte se min pappa flygandes över kanten och krossas mot den hårda marken. Min pappa fortsate att sträcka sig över kanten då och då och mina ögon blev allt rödare och kinderna blev allt våtare."
Sen vaknade jag


Drömmar kan vara riktigt läskiga och verkliga.
Jag måste bara påpeka att min syster skulle aldrig stå och skratta i en sånhär situation. Min pappa skulle aldrig ta självmord, åtminstone inte framför sina barns ögon...

Gymnasieval- ska man verkligen behöva bestämma sin framtid vid 15/16 års åldern?

två veckors uppehåll p.g.a jobb, ideétorka och höstlov. Men nu är jag tillbaka! (eftersom att jag har såååå många läsare som bara väntar på mig..."haha")
Höstlovet drog med sig vintern där på slutet. Fick ett samtal av min pappa
- det är snöstorm här ute.
Min pappa bor i en liten by mitt ute i ingenstans. Ja så snön hade börjat falla och hösten var förbi, trädens löv hade knappt hunnit trilla ner till marken innan gräset färgades vitt av all den kalla snön. Jag och en vän passade på att fota lite och det resulterade min nya header till bloggen, jag tycker den blev riktigt fin, eller vad tycker ni?
När vintern kom till sverige kom även sjukan till min hals, aj aj jag är tjock och grötig. Men det gör faktist inget eftersom att jag får ett förlängt höstlov, och det är ett gott plus!




Gymnasieval
- ska man verkligen behöva bestämma sin framtid vid 15/16 års åldern?
Nu är det bara några månader kvar sen ska jag välja mitt gymnasieval, och det ska helst vara rätt val.Jag har fått minst tio brev om olika linjer och skolor, varit på utbildningsmässa och har information om mer än fem linjer som verkar vara intresanta. Men det ligger en sån press på detta valet! Det känns som om man ska behöva bestämma sin framtid när man går i nian, är i tonåren och knappt vet vad man är intresserad av. Jag tycker det är ganska kasst att detta valet framstås som ett val som ska bestämma vilket yrke man ska ha i framtiden. Det skulle vart bättre om det va som vilket val som helst, ungfär som vad man skulle välja till EV (elevens val) i skolan, eller om man vill ha syslöjd eller träslöjd. Men jag antar att det skulle vara för lätt.
Jag har lite olika funderingar. Jag var nästan bestämd för att gå på hotell&resturang, ända tills alla brev kom i brevinkastet och alla andras funderingar och åsikter.
 "Det är det sämsta betalda jobb" "Du behöver knappast utbildning för att bli servitris"
Jag vill bara att alla ska hålla käften så jag kan själv välja mitt val!!
Jag har även tankar om mode design.
"Du riskerar att du inte kommer få något jobb alls"
Jag funderar även på media med inriktning foto i tvåan
"det är bara dom 16 bästa som kommer in på fotoinriktning i tvåan"
hur ska jag orka plugga hårt som satan ett år till efter nian?
Det som alla verkar vara så positiva till är Samhäll. Det är ju den linjen som man måste plugga vidare på, som man måste gå i höskolan efteråt för att få ett anständigt jobb. Om man då inte vill sitta i kassan på ica och undra vart alla gymnasieår tog vägen.
Omnvårdnadslinjen verkar också vara kul, men jag vill inte bli sjuksköterska som alla tror. Skulle vara coolt att bli kirurg eller läkare- jag är inte rädd för människokroppen...
Gymnasievalet- är det verkligen valet inför framtiden?

RSS 2.0